I dag är sista dagen på 2008.
I dag går vi ini ett nytt år, 2009.

När jag sitter här och tänker tillbaka på året som gått så kan jag inte annat än att le. Jag känner mig så lyckligt lottad över att ha fått vara med om så mycket.

2008 firades in på bästa sätt, med mina underbara vänner. Det var en av mina bästa nyårsaftonar, en kväll jag sent kommer att glömma. Den firades hemma hos mig med trerättersmiddag, fyrverkerier och skratt, många skratt. En kanon kväll helt enkelt.
Dagen därpå, nyårsdagen, kommer jag nog hellre aldrig att glömma. Med fyra timmars sömn (om inte mindre) var det dags att gå upp och jobba. Klockan kvart i sju var jag på jobbet. Jaa ni, ibland vet man inte vad för energi man går på.

Sedan var det dags att ta tag i vårterminen, den sista terminen i skolan. Jag kämpade på i skolan och i februari genomförde jag och två kompisar vårt projektarbete. Vi åkte till Mexico och besökte ett handikappcenter.
Mexico resan var en uplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Den gav mig erfarenheter för livet och en förberdelse för au pair året. Vi planerade hela resan själva, fick ihop pengar efter mycket slit och hårt arbete. Allt gjorde vi själva med enbart stöd av två lärare. Sedan kom det strösta steget, vi skulle tillbringa två veckor i Mexico helt på egen hand. Jag lärde mig så mycket genom den resan och på ett sätt tror jag att den gjorde mig lite förberedd på att åka som au pair till USA. Jag hade klarat av något såhär stort och det gav mig självförtoende. Vi möttes av motgångar under hela vårt projekt men vi gav aldrig upp, och vi lyckades nå vårt mål.
Resan till Mexico gav mig så mycket på så många olika sätt och detta är något som jag är väldigt stolt över.



Vårterminen led mot sitt slut. I maj fick jag kontakt med min värdfamilj och i slutet av maj bestämde jag mig för att säga ja. Det var ett svårt och stort beslut men jag gick på min magkänsla.

Juni kom och studentveckan började. Eller vi började tidigt och hade två studentveckor. Dessa två veckor var bland de roligaste veckorna jag varit med om. Alla njöt verkligen och tog vara av tiden som vi fick vara tillsammans, det var kul att gå till skolan och varje kväll träffades klassen och gjorde något tillsammans. Så kul!
Den 30 maj var det dags för bal. Något som man alltid drömt om. Och det var verkligen lyxigt att få ta på sig en vacker klänning och få håret och sminket fixat. Den kvällen blev mycket lyckad!



Den 5 juni, var den stora dagen. Dagen som man visste skulle komma men inte att den skulle komma så fort. Studenten! Vi hade perfekt väder och dagen bestod av så mycket glädje, även om det på ett sätt var lite vemodigt. Man var tvungen, vare sig man ville det eller inte, att ta steget ut i vuxenvärlden, och det var lite skrämmande. Men det tänte man inte ritkigt på den dagen. Det var en sådan härlig dag! Blandade känslor att säga hej då till klassen. Men annars bestod dagen mest utav glädje Hela klassen delade på ett flak och låtar som Amy Diamonds "Thank you", kommer alltid att påminna mig om studenten.
Underbar dag!



Den 7 juni begav sig jag och mina fem absolut närmaste vänner till Bulgarien. Bara att boka var ren lycka för mig. Att få alla oss på en resa tillsammans var en dröm, en dröm som jag trodde skulle få stanna vid just det, en dröm. Men icke, den blev verklighet. Veckan spenderades till att njuta av varandras sällskap innan vi alla skulle bege oss till olika ställen av världen. Sol, bad, äventyr och promenader längs stranden då vi pratade om framtiden. En underbar resa som jag är så glad över att den blev av, att den gick att genomföra. Med mina fem älskade vänner!



Sommaren spenderades till stor del av att jobba. Det blev mycket jobb och hela tiden gick jag och dagdrömde och tänkte på USA. Dagen kom då jag fyllde 19 år. Lyckan var stor då ett brev från min värdfamilj kom till min födelsedag. Tanken att jag skulle spendera nästa födelsedag i USA kändes spännande.

I augusti begav sig jag och min syster på en två dagars minisemester. Vi bodde på vandrarhem och solade och badade och bara njöt av att umgås. Jag och min syster!



Avresedatumet kom allt närmare och närmare och paniken för packningen kom.
Jag hade avskedsfest för mina vänner och att se alla som kom värmde verkligen i hjärtat och gjorde mig så glad!
Farvälen kom alllt oftare nu men jag och mina vänner sköt på det ända tills det inte gick längre. Det var sorgliga farväl.

Sista helgen hemma spenderade jag med min familj. Det var festival i stan så det var mycket liv och rörelse vilket var riktigt kul. Vi var nere på stan och tittade på allt som hände och träffade folk. Mysigt!

Den 25 augusti sa jag farväl till min säng, mitt rum, mitt hus och min stad. På Arlanda sa jag hej då till min älskade familj och steg på planet och lämande Sverige.

Mitt äventyr som au pair i USA hade börjat!


Detta var de största händelserna som hände i mit liv år 2008. Jag tar USA som ett, även om det är en jättestor sak som har hänt mig och innehåller många olika saker och upplevelser.
Jag kan inte förstå att jag har varit med om allt detta på ett och samma år.
År 2008.
Från att ha gått i skolan har jag nu ingen skola att gå till.
Från att ha varit i Sverige är jag nu i USA.
Under detta år har jag besökt tre länder och fått vara med om hur många nya upplevelser som helst, träffat nya härliga människor, lärt mig många nya saker osv.

Detta år har nog varit ett av de bästa åren i mitt liv. Även om jag har fått vara med om mycket jobbiga saker (säga hej då till nära och kära etc) så har detta året varit ett utav dem bästa åren i mitt liv!

Jag kan inte annat än att le när jag tänker tillbaka på detta. Jag känner mig så lyckligt lottad!
Tack alla som gjorde detta år så lyckat. Tack!

Gott nytt år!!