Just nu skulle jag befinna mig i Boston efter en fyra timmars lång bussresa. Jag skulle ha sovit hemma hos Louise efter att ha varit på en trevlig middag hos Sarah med hennes värdfamilj och hennes mamma och mormor från Sverige.
Jag och Louise skulle ha strosat runt i Boston och tittat på allt man ska, ätit gott, shoppat och bara haft det bra.
Det skulle ha blivit en kanonhelg! Allt var betalat, klappat och klart!

Men sedan hände något som inte får hända. Något som jag inte trodde kunde hända. Jag blev sjuk! Ont i magen och illamående var inte en lyckad kombination. Efter mycket fram och tillbaka tog jag det jobbiga beslutet att stanna hemma från Boston.

Gick och lade mig tidigt så jag märkte inte att min värdmamma sköt in en lapp under dörren. Jag såg inte det förrän på morgonen och där stod det att jag inte skulle avboka resan til Boston, att jag skulle må mycket bättre imorgon (idag alltså) och att jag skulle ha det jättebra ändå.
Jag mår inte jättebra idag, men jag mår bättre. Kanske att jag hade orkat en helg i Boston, kanske att jag hade blivit sämre. Men att tänka på detta gör mig så ledsen att jag bara vill gråta. Jag gråter.
Jag kollade busstider till Boston. Det gick en bra vid tio men klockan var tio när jag såg den. Sen gick det bara så att jag skulle vara framme på kvällen.
Usch, det är bara jobbigt och jag blir ledsen av att tänka på detta. Jag får göra det bästa av situationen. Hur nu det ska gå?! Jag är fattigare (utan att få uppleva något kul), ledsnare och mår inget vidare.

Livet är så orättvist ibland. Varför kunde jag inte blivit sjuk förra helgen eller nästa helg, då hade jag inte missat något speciellt. Varför just denna helg?

Varför?