Besök av familjen: NYC del 2

På torsdagen begav vi oss i bil till New York City. Var en mysig bilresa och mycket häftigt att se skylinen av New York City när vi närmade oss.
Besökte Brooklyn Bridge, solen lyste och värmde vilket var riktigt skönt så efter bron blev det en glass i solen. Sen tog vi en taxi tillbaka till hotellet (första gången jag åkte en gul taxi i NYC). Efter en sväng på hotellet begav vi oss till Madison Square Garden för att titta på ishockey. NY Rangers mot Philadelphia. Det var mycket folk och en hel del svenskar. Det är ju faktiskt hela tre svenskar i Rangers laget varav två spelade idag. Den största stjärnan var Henrik Lundqvist. Det var så kul att se alla svenskar och jag och min syster viftade frenetiskt med den svenska flaggan. Det var en härlig stämning, men det var inte många som satt still alla rörde verkligen på sig och gick omkring hela tiden. Matchen var väldigt lång, ibland lite för lång. Men sista perioden var riktigt spännande och det slutade med att NY Rangers vann med 2-1. Mycket häftigt att ha sett ishockey. Extra roligt att Henrik Lundqvist som är så stor är svensk. De utsedde tre bästa spelare i slutet av matchen och två av dem var svenskar. Jättekul!
Åkte trötta men glada tillbaka till hotellet.
 
 
 
På fredagen besökte vi Wall street och efter det tog vi en fika på Starbucks. Sen gick vi till Ground Zero och var inne på ett museum precis i närheten. Det var hemskt! Man blir så rörd av allting. Jag vet inte, men det känns lite mera nära när man är här och bor i USA med amerikaner. Det fanns ett citat på en vägg då en man ringde till sin fru och talade in ett meddelande att han var på ett flygplan som hade blivit kapat. Både mannen och kvinnan hette precis som mina värdföräldrar och meddelandet lät precis så som min värdpappa skulle kunna börja ett till min värdmamma. Det var så hemskt att jag bara ville börja gråta. Då kändes det så nära och hemskt.
Gick till 5th Avenue och tittade lite där. Gick till ett ställe och åt pizza. Gott! När vi kom ut var det en massa polisbilar, polishund och pikébil och de håller en man i handfängsel. Många människor stod och tittade och mitt i allt kommer Batman förbi cyklandes. Komiskt!

Gick till tågstationen och det var dags att säga hej då. Jag hade tänkt vara stark och inte börja gråta utan vänta tills jag satt i min ensamhet på tåget. Men när jag kramade om min mamma och hon började gråta och sen även min pappa så gick det inte. Det är inte ofta jag ser mina föräldrar gråta så det blev starkt och då kunde inte jag heller stoppa mina tårar. Vi vet inte riktig när vi ses nästa gång, kanske om fem månader, kanske om åtta.
När jag satt på tåget var det många blandade känslor. Jag grät över att behöva lämna min familj men samtidigt grät jag över att jag kände mig så lyckligt lottad som precis spenderat tid med min underbara familj men nu fick åka hem till min andra familj som jag också trivs så bra med.
Många och blandade känslor men jag hade en underbar tid ihop med min familj här i USA.


Hej då kram på tågstationen
Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se