Att vara småbarnsförälder
Efter att ha varit au pair i ett år nu och framför allt tagit hand om dem två gånger helt själv under en längre tid så kan jag säga att jag fått känna på hur det är att vara småbarnsförälder. Och det är inte lätt!
Jag vet att jag har läst många som sagt att när de fick barn så kom de närmare sina föräldrar och nu förstår jag varför. Även om jag själv inte har några egna barn kan jag förstå det.
När man har barn så får man en bättre förståelse för hur mycket arbete det ligger bakom, hur mycket arbete ens egna föräldrar lagt ner. När man var liten tyckte man bara att pappa eller mamma var dum när de sa att man inte fick saker, var arg eller sur på en eller sa att man var tvungen att gå till sitt rum. Nu förstår jag. Jag gör ju samma med "mina" barn.
Och oj vad mycket jag berömmer alla föräldrar därute, det är inget lätt arbete. När man får barn hamnar man själv i skymundan, barnen blir ens första prioritet vilket kanske inte är så konstigt men det är ett jobb. Ett dygnet runt jobb, ett tufft sådant men som ger en sådan lycka och kärlek att det är värt det.
Nu är jag sugen på att veta allt om min barndom, saker som jag glömt bort eller inte tänkt på. Hade jag time out i mitt rum? När gick jag och lade mig på kvällarna? Kom jag ofta ut och inte ville sova? Hade jag lätt för att leka på egen hand? Frågorna kan göras många, man blir så nyfiken.
Jag har alltid haft mina föräldrar som förebilder men nu uppskattar jag allt de lagt ner så mycket mer. Och jag hoppas de är nöjda med resultatet :)
Jag skulle kunna skriva jättemycket, men detta får räcka just nu.
Så all beröm till alla föräldrar där ute!
Hej pa dig tjejen. Hittade till dig via min basta van's blogg da du skrev en kommentar dar :)
Trivs du i USA? hoppas att du har det jatteskoj som aupair. Aven jag kom som aupair och blev kvar i USA. ville bara saga hej ;)
Charlotte
hejsan hoppas du trivs som au pair:)jag ska nog åka som sommar au pair,var du nervös i börjar:S kommer jag bli kram mirelle
Lilla gumman,
Du var nog lite av en dröm för föräldrar, la dej tidigt, sov hela nätterna, vaknade sent, tyckte om att leka själv, snäll mot alla(nästan, tror allt att din syster har fått sig ett och annat tjuvnyp som liten, men gav nog igen lika fort=)
Lite styrig och envis har du varit och är du allt fortfarande men med det kan man ju uppenbarligen klara sig mycket bra på. Några timeout på rummet har vi inte haft så många gånger, men jag tror att man glömmer fort som förälder också och kommer mest ihåg det bra och roliga. Och du, vi är mycket nöjda med resultatet även om jag tror att det är ett resultat av ditt egna arbete med att komma där du är idag, mer än vårat.
Älskar dej!!
oh , det där var ett inspirerande inlägg!
jag ser och tänker varje dag på jobbet vad mycket föräldrar gör och "står ut med" för sina barn. samtidigt ser man (oftast) hur mycket kärlek och lycka det finns.
idag kom en mamma in med sin en-veckas-bebis och jag kommenterade hur söt och liiiiiiiten hon var , mamman var så lycklig såg jag :) hih.
hoppas allt är bra med dig :) kramar
