Okej, jag erkänner. Jag satt en hel timme och ringde och ringde med drömmen om att Julia Roberts, Jennifer Aniston eller Reese Witherspoon skulle ha svarat. Eller ja, jag hade nöjt mig med vilken kändis som helst.
Är det fel att erkänna att jag just nu bara ringde och ville skänka pengar bara för chansen att få prata med en kändis?!


Vilken dröm att få prata med någon utav dem!

Dock har jag enda sedan jordbävningen velat hjälpa. Tänkte smsa och skänka pengar men det är inte jag som betalar min mobilräkning så det kändes fel.
Och här kunde man ringa in och skänka pengar. Plus få prata med en kändis. Vilken dröm!

Så jag ringde och ringde och var nervös hela tiden. Men möttes varje gång av en upptagen ton. Ahh!
Ni vet när man är nervös för att man tror att nån ska svara, i det här fallet en kändis. Vilken besvikelse det är när det inte blir så. Men bara att glömma det, men kändistokig som jag är är det svårt. Vilken dröm det hade varit!

Programmet var jättebra. Musiken passade in och jag rös jätteofta. Fällde några tårar när Julia Roberts stod på scenen och berättade en livhistoria från Haiti. Om när en mamma grävde efter sin lilla son efter jordbävningen. Hon hörde sitt barns gråt bli svagare och svagare men hon gav inte upp. Efter 50 timmars grävande kom hjälp och tillsammans fick de fram sonen som var vid liv. Jag tänkte på min lilla tjej här och då gjorde det ont i hjärtat och då blev helt plötsligt allt som hänt så mycket verkligare. Vad som hänt och smärtan. Usch! Jag kan nog fortfarande inte fatta vad som har hänt. 100,000 döda, det är helt ofattbart. Och de som överlevde själva jordbävningen kämpar fortfarande för sin överlevnad.

Låt oss visa dem att vi inte har gett upp. Varenda liten krona räknas.

Därför skänker jag ett bidrag till Haiti (och det utan att få prata med en kändis). Jag tänker istället att jag skänker en summa istället för att köpa en ny tröja imorgon. I Haiti behövs pengarna så mycket mer. Jag har tröjor så jag klarar mig.