Strax efter halv sex landade jag på Albany flygplats och möttes av min värdmamma och alla barnen. Var det bara min värdmamma som hämtade mig så mötte jag barnen hemma och fick ge dem en alla en efterlängtad kram.

Det var så jag hoppades att det skulle bli. Men med min vanliga tur så blev det inte så.

Sa hej då till mamma och pappa på Arlanda flygplats. Sorgligt!
Det var dubbel säkerhetskontroll så säker kände jag mig verkligen när jag efter en halvtimmes försening klev på planet. Istället för nio timmar tog planet ca 8 timmar och med filmer och tv serier gick tiden fort.
Kom fram och tog mig smidigt igenom säkerhetskontrollerna.

Hade 4 1/2 timme att fördriva i väntan på planet till Albany. Platsen var liten så det fanns inte mycket att göra. Började titta runt och såg då att alla plan utom det till Albany var försenade. Tänkte att för en gångs skull skulle turen vara på min sida. Gick på toan och när jag kom ut så stod det att även mitt plan var försenat. Åhh!
En timme till att fördriva. I brist på annat räknade jag hur många plan det var här, 180 stycket. Och av dessa 180 var det bara ca 40 som var i tid. Alla andra var försenade en timme elle mer. Illa!
Strax innan sex fick vi gå på planet och det kändes så bra. Jag ville bara hem!
Satte oss på det lilla flyget och begav oss till startbanan. Där stannade vi och efter en stund meddelade piloten att ena motorn inte fungerade så vi var tvungna att åka tillbaka till gaten för att laga det. Jag trodde jag skulle dö. Var så trött och ville bara komma fram. För tredje gången smsade jag mina värdföräldrar och ändrade tiden för hämtning. Väl vid gaten visste vi inte vad som skulle hända. Laga motorn eller byta plan. Jag tänkte att vi kanske inte kommer iväg ikväll. Det blev att laga motorn och sen kunde vi åka iväg. På väg till startbanan sa piloten flera gånger att han satte säkerheten först så skulle han ha några tvivel så skulle vi vända tillbaka. Kan säga att jag var lite nervös när vi lyfte men motorn höll och vi kom fram till Albany vid halv nio. Bara en sådär tre timmar senare än planerat. Var såå trött. Hade varit vaken i ca 24 timmar.
Min värdpappa kom och hämtade mig och vi åkte hem där min värdmamma var. Så kul att träffa dem igen. Tyvärr missade jag ju barnen då de låg och sov.
Somnade på stört när jag lade mig i sängen.

Imorse fick jag träffa barnen. Första skoldagen men barnen är sjuka. När ska all den här sjukan sluta??? Jag har varit här ett par timmar men jag är redan trött på den, barnen ska vara i skolan.
Hämtade den minsta från sin säng och hon blev så förvånad över att se mig. Hon gav mgig en stor kram och sen har hon velat bli buren hela morgonen. Vi har myst och busat och det är så underbart att få höra henne säga mitt namn igen. Hon sa också "I missed you soo much" som smälte mitt hjärta. Även de andra barnen blev glada över att se mig och ville visa saker osv. Så kul att se dem!

Men vad läskigt det är hur snabbt man kommer in i allt. Det känns inte som att jag har varit borta.
Dock vet barnen vad som finns i mina resväskor, julklappar, så de ser fram emot kvällen då de ska få dessa!
Tacos blir det middag som min värdmamma fixat då det är min favorit. Så snällt!

Det känns bra att vara tillbaka, om man bortser från all sjuka och all väntan på flyget. Jag har saknat dem men jag har redan hemlängtan. Men jag ska njuta av allt den tiden som är kvar. Snart är jag hemma igen!

Nu blir det att packa upp väskorna och ta fram julklapparna.

En sammanfattning om vad jag gjorde i Sverige kommer när alla bilder är på datan. Även en frågor och svar kommer då det är många frågor som kommit in.

Ha det bra!