Fick en fråga från Ida som undrade om jag kände hemlängtan till USA och min värdfamilj.
Mitt svar blir: Varje dag!

Jag tänker på min värdfamilj och USA varje dag. Men alla dagar är inte jobbiga. Däremot finns de dagar då jag känner mig ledsen och saknar dem så det gör ont. Men det är något jag lär mig att hantera och leva med. Det är inte alltid lätt men jag försöker och det går.
Nu runt jul är det lite jobbigare men då har jag sysselsatt mig med att köpa julklappar och en stort paket fyllt med julklappar skickades till USA.
Det är svårt att förklara. Jag byggde under två års tid upp ett liv där och helt plötsligt ska man lämna det. Jag hade tur som fick en underbar värdfamilj och jag vet att jag alltid kommer att ha kontakt med dem. De kommer alltid att vara min amerikanska familj och jag kommer alltid att ha ett andra hem i USA.
Jag har varit borta i lite mer än ett år men har ändå haft turen att åka och hälsa på dem två gånger, sammanlagt en tid på 6 veckor. Det är inte illa!

Så ja, jag känner ofta en hemlängtan till USA och min värdfamilj. Vissa dagar jobbigare, visssa dagar är det jättebra. Men jag lär mig att hantera det.

Jag ser fram emot mitt nästa besök, även om jag inte vet när. Och jag längtar tills den dagen då jag får visa dem Sverige. Det här är bara början...!


Min julklapp jag fick förra året från barnen. Den kramar jag när saknaden blir för stor och jobbig. Det hjälper!