I söndags var det en stjärnspäckad gala i Los Angels då Golden Globes gick av stapeln.
Det fick mig att tänka på den 29 september förra året då jag och min syster gick på Emmy galan i Los Angeles.

Så hur hamnade jag där egentligen? Jag kommer ihåg att jag satt en kväll och tittade på vad jag och min syster kunde göra när vi kom till LA, om det fanns några matcher i någon sport eller liknande. Av en slump fick jag se att Emmy galan skulle hållas den 29:e september, dagen efter att vi kom dit. En sådan sak gick ju bara inte att ignorera. Så jag letade upp numret till de som höll i galan, ringde och frågade om jag, en helt vanlig person, kunde köpa biljetter till galan. Absolut fick jag till svar. Hörde jag rätt, jo det gjorde jag. Dock släpptes inte biljetterna förrens i juli och det var bara maj. Jag lämnade min mejladress så skulle jag få ett mejl när biljetterna fanns att köpa och så var det först till kvarn. Men av rädsla för att min mejladress kunde ha blivit fel så ringde jag ett par gånger för att dubbelkolla. Så äntligen kom mejlet och jag skickade in att jag ville ha två biljetter direkt. 
Dock var det lite krångel hur jag skulle få biljetterna osv så det blev ett par samtal till dem, så många att de till slut visste vem jag var.  Jag trodde att jag drömde. Men det var sant, jag hade biljetter till en gala. En gala i Los Angeles. Detta skulle hållas hemligt för min syster, hon fick bara veta att hon skulle införskaffa sig en klänning till resan. Klädkoden var formell klädsel.

Så kom min syster och hon fick veta när hon skulle bära klänningen. Så gjorde vi resan och under den, mitt ute i skogen någonstans, ringde jag ett samtal och bokade en limousin till galan. Ännu en överraskning till min syster.

Som kom vi till Los Angeles och det blev Söndagen den 29 september 2010. Dagen då Emmy galan skulle gå av stapeln. Dagen gick mest åt att göra sig iordning. Vi lyxade till det med att gå och få manikyr och pedikyr. Vi var så nervösa, det går inte att beskriva. Hade tv:n på och där pratades det om Emmy galan och det räknades ner. Vi kunde inte förstå att vi skulle vara där. Se allt med egna ögon.
Vi var klädda och så redo som vi kunde bli. Limon ringer och säger att den kommer om 10 minuter och när jag lagt på säger min syster: "Vi har ett problem". Hon vänder sig om och hennes dragkedja i sidan har gått sönder. Panik, panik! Vad är oddsen att detta händer tio minuter innan vi ska åka?!
Jag skrattade istället för att gråta och kunde inte låta bli att tänka att det var tur att det inte var jag. Min syster skötte det riktigt bra, medan om det hade hänt mig så hade jag lagt mig gråtandes på sängen och sagt att jag inte skulle åka. Men min syster skötte det galant med ett par hålnålar!

Klara och redo:



 

Min fina syster!

Limousinen kom och chauffören tog på sig sin kostym innan vi åkte vidare. Allt kändes så overkligt och vi var så nervösa. Nästan så att jag kände "nej, vi vänder om och åker hem". Dagen till ära att jag investerat i ett par klackskor. Jag har aldrig gått i klackskor, inte ens på min bal sista året på gymnasiet. Vet inte vad jag tänkte när jag tänkte premiärgå i klackskor på röda mattan av alla ställen.
Med andra ord så var nervositeten hög men också förväntan.




Redo att åka





Så närmade vi oss Nokia Theatre där galan hölls. Polis och säkerhetskontroller och det var en cool känsla att komma igenom dem. Vi fick komma igenom, vi fick vara där! Det var många limousiner och svarta snygga bilar. Vi närmade oss röda mattan och där fanns rödklädda människor som öppnade bildörrarna och hälsade oss välkomna. Overkligt!





Vi klev ur och såg en massa finklädda människor. Overkligt! Samtidigt som oss klev Wanda Sykes ut ur sin bil.
Josefin och jag gick igenom säkerhetskontrollen och gick helt plöstligt på Röda mattan. Helt obeskrivligt! Det var en stor röd matta och endast ett litet rep skiljde oss från kändisarna. Alla tält med reportrar var uppradade och allt såg ut som det gör på tv. Men efter flera år av att ha sett det på tv såg jag nu allt med egna ögon, på riktigt.
Såg Ryan Secreast intervjua olika kändisar. Såg alltid så vackra Eva Longoria med sin man (nu före detta man) Tony Parker, sångerskan Jewel osv. Och längs mattan stod mängder med fotografer. Så häftigt! Att se allt detta med egna ögon, att vara på plats var så coolt!




Ryan Seacrest




Eva Longoria och Tony Parker


Sångerskan Jewel och Eva Longoria
















Jag har gått på röda mattan!






Vi kom in i arenan och stod och tittade ner på röda mattan där fler kändisar anlände och poserade för alla fotografer.



Att komma in i arenan och se scenen och allt var så häftigt. Vi intog våra platser och galan satte igång. Komikern Jimmy Fallon höll i galan och öppningsnumret han hade tillsammans med en rad olika tv kändisar var så bra. En riktigt bra öppning. Sen delades pris efter pris ut.
Det var precis som på tv, men nu satt jag som en i publiken och såg allt live. Det var också roligt att se hur det gick till lite bakom kamerorna. När det blev reklampaus på tv:n såg man hur alla reste sig upp och miglade runt. Sen när de sa "30 sek till sändning" såg man hur alla rusade tillbaka till sina platser. Sen sa de: "3, 2, 1 applause please" och så applåderade vi och sändningen var igång. Kul!
Många kända ansikten dök upp under galan. Många ansikten man känner igen men inte kan namnen på. Men för att nämna några så såg jag Tina Fey, Betty White, Tom Hanks, Kim Kardashian, Al Pacino, Claire Danes, Kyra Sedgewick, Jane Lynch, Tom Selleck, Sofia Vergara, John Krasinski, January Jones, Mariska Hargitay och många fler.  
Mest applåder fick George Clooney när han äntrade scenen. Förutom mig och min syster så fick galan lite extra svensk sjtärnglans i form av Alexander Skarsgård. Galan var ca tre timmar och lång och många priser delades ut. Jag satt och njöt av att få vara med om allt detta. Var nästan så att jag var tvungen att nypa mig i armen några gånger.


Arenan där galan hölls


Min klänning bakifrån.

Jag har alltid haft en dröm att få gå på en röd matta, få vara med on något som kändisar är med om. Har alltid drömt om det men insett att det var en dröm som skulle få stanna vid just en dröm.
Men den blev sann. Min stora dröm blev sann. Och just den dagen kunde jag inte ha varit lyckligare!