Vaknade väldigt tidigt idag, men låg kvar i sängen en stund, Gick ner och träffade min värdmamma som skulle till gymmet. Blev ensam en stund. Åt frukost och sedan ringde jag hem, pratade med pappa. Kul! Sedan började jag att packa upp lite grann.
Sedan kom alla hem och jag fick träffa värdpappan och den lilla!
Lekte lite med barnen :) Sedan åkte jag och värdmamman ut och övningskörde lite. Det kändes precis som när man var på trafikskola :P Flashback! Har aldrig kört automat förut så det var annorlunda. Men nu har jag gjort det! Ville hela tiden använda den vänstra foten, det kändes konstigt att inte göra det. Åkte och handlade, det var trevligt. Och sen åkte vi hem igen och vi kom hem helt oskadda:)
Åt middag och sedan lekte jag lite med den lilla. Så söt!
På kvällen följde jag med dem till ett par vänner där det var lite folk. Det var trevligt!
Jag trivs verkligen jättebra redan. Jag känner mig välkommen och alla är så snälla.

Nu är jag trött och ska sova. Ny dag imorgon, och då ska jag få träffa Louise!! Ska bli så kul och spännande :) Ser fram emot det!

God natt!

Igår var dagen då jag träffade min värdfamilj för första gången. Tänkte berätta lite om den.
Hade möte på skolan vid sju, sedan checkade vi ut och tog med oss alla våra väskor och väntade på bussarna. En efter en kom bussarna. Var faktiskt jobbigt att säga hej då till de människor man hade umgåtts med på skolan, även om det bara var för fyra dagar så känns det som att man har kommit dem så nära. Man har pratat om så mycket, alla har vi något gemensamt och vi pratar om saker vi oroar oss för osv. Så man kommer ganska nära varandra. Men det är ju bra att ha dem utspridda över USA så man kan komma och hälsa på dem :)

Åkte till flygplatsen för att ta ett flyg. Tullen öppnade min väska och öppnade till och med mina presenter till värdfamiljen, tråkigt men då såg jag att allt var helt. Så det var ju bra. När de var klara frågade de om de skulle stoppa ner omslagspappret igen :P
Hängde ihop med två andra tjejer, en svensk och en tysk som skulle till samma ställe som jag. De var trevliga!
Mellanlandade och när vi var på nästa flygplats visade det sig att planet var en timme försenat. Typiskt! Ringde min värdmamma och sen satte vi oss och väntade. Vi den tiden började jag bli nervös. Kollade på varandras flygbiljetter och alla hade fönsterplats så vi trodde att vi tyvärr inte skulle få sitta brevid varandra. Men sen när vi fick gå på flygplanet visade det sig att alla hade fönsterplats. Så litet var planet, det fanns bara en stol på varje sida, och ca 15 platser. Det var så så litet så jag skrattade så jag grät, dels för att det var så roligt men också för att jag var rädd. Men det coola var att man kunde se in till piloten så man kunde se rakt fram när man flög!

Landade i Albany starx efter åtta. Vi var alla tre så nervösa. När jag kom till bagageutläningen såg jag dem direkt. Där var min värdmamma och tre utav barnen. De hade ballong med sig och blommor och en kaka som de hade gjort själva. De var så söta och pratade direkt med mig, inte alls så blyga. De hjälpte mig med mina väskor och vi gick till bilen och åkte "hem". Det kändes bra direkt! Och det hade jag varit nervös för innan att det inte skulle.
När vi kom fram fick jag en rundtur av huset och som jag sa tidigare så var det jättefint och stort, jag älskar mitt rum :) Efter rundturen läste jag godnattsaga för alla tre barnen, en i taget. Mysigt!
Sen åt jag pizzaslice oxh pratade med min värdmamma innan jag gick och lade mig. Somnade direkt!
Kändes jättebra att äntligen vara här!

Tänkte berätta lite om New York turen. Vi lunch åkte vi buss till New York City. Det var så häftigt när man började se skylinen (de höga skyskarporna). Det var en häftig känsla!
Vi åkte en rundtur och såg Times Square, Broadway, åkte båt så vi såg Frihetsgudinnan, ground zero, Empire state building m.m. Vid ground zero har de ett hus som är det högsta jag har sett och jag kunde inte tro det när de sa att World trade center var dubbelt så höga.
Efter rundturen fick vi två timmar fri tid i NYC. Vi åkte upp i Rockfeller Center och såg ut över New York, det var en maffug utsikt. Sedan gick vi till en fontän nära Central Park, det var den fontänen som skådespelarna från tv-serien "Vänner" är i i början av varje avsnitt. Efter det gick vi för att leta efter någonstans att äta. Det tog ett tag men slutade med att vi åt "välj din egen pasta". Det var väldigt gott! New York var stort och så häftigt, men det tar ett tag att ta in allting. Så det känns bra att jag har chans att åka dit fler gånger!
Det roliga var att alla gick och sa att de ville se kändisar. Ni blir väl inte förvånade när jag säger att jag var en av dem?! :) Och vem tror ni det är som pekar ut den enda kändisen vi såg? Jo då kära vänner, det var jag :) Tyvärr var det ingen superstor kändis, det var tyvärr inte ens en amerikan men men. Det var tennisspelaren, haha och nu föll namnen bort. Det var en svensk tennisspelare i alla fall ;)
Gick tillbaka till bussen. Visste att den skolan som Martina var på också skulle ha sina bussar där så jag stannade utanför för att se ifall jag skulle se henne. Förstår inte varför men jag har minnesluckor därifrån. Jag kommer bara ihåg att jag hörde någon skrika och sen hade jag Martina i min famn. Det var så otroligt kul att se henne!! Vi bara stod och kramades :)
Det kändes verkligen bra att träffa henne!

Så för att sammanfatta det: New York är en stor och häftig stad och det var så kul att besöka den!

Bilder kommer senare :)

Mycket att berätta men först måste jag bara säga var jag är:
JAG ÄR FRAMME!
Jag sitter här i en jättestor säng, i ett jättestort rum och i ett jättestort hus. Jag sitter hemma hos familjen!
Det känns så underbart bra! Familjen är jättetrevlig och barnen är jättegulliga. Huset är hur fint som helst, jag älskar det! Och jag älskar mitt rum, det är så fint! Och sängen, stor och skön med massa kuddar och en jättefin kudde som det står ”Mathilda” på. så fint! oj oj, mycket att ta in men det här känns verkligen jättebra. De är så snälla!
Välkommen ”hem”!! :D

Skriver mer senare!

Annu en dag pa au pair skolan. Lektioner fran 8-18. Fick i alla fall sitta ute en stund och jobba, det var skont!!
Pa kvallen hade vi international sing a long. Det var mycket roligt! Vi svenskar sjong sma grodorna och dansade runt en levande "midsommarstang". Det blev en hel det skratt, bade fran oss och publiken.

Ringde aven till min vardmamma idag. Kandes jattekosntigt att prata med henne och saga att vi ses om bara tva dagar. Men det ska bli jattekul och spannade :) Men jag ar samtidigt valdigt nervos!

Imorgon ar det NYC rundtur. Ska bli sa roligt! Det ar kanske da man kommer att fatta att man ar i NYC! Ska bli sa coolt och haftigt!

Att vara har kanns verkligen helt ratt och man traffar nya manniskor som ar jattetrevliga och som man har sa mycket gemensamt med. Det ar jattekul!

Nu ska vi umgas lite innan det ar dags att sova. Maste vara pigg och redo for NYC imorgon :)

Idag kanns allt mycket battre.
Lektionerna ar langa men valdigt intressanta. Tyvarr far vi sitta inomhus och bara titta pa den blaa himlen och det fina vadret!
Maten har ar sa himla god. Stor buffe med massor med mat och efterratter :) Sa jag slipper absolut att ga hungrig.
Efter middagen kom en polis och pratade med oss. Intressant och mycket rolig.

Fick ocksa en present fran vardfamiljen idag. Blev sa glad! Fick lite biljetter till NYC turen, jattekul! Fick aven vattenflaska, papper, godis, keps m.m. Men nastan det basta av allt var att jag fick en I love NY troja :) Sa himla snallt av dem. Man kanner sig sa valkommen! Pa presenten satt det en liten lapp dar det stod: "Mathilda, We can't wait to meet you. Have fun in NYC!!" Sa himla gulligt!

Sa allt kanns valdigt bra!
Tog en svang till Target nu precis, det ar valdigt stort. Har fortfarande inte fattat att jag ska bo har i ett ar, men det kanns sa underbart bra. Ska bli sa kul pa NYC turen pa torsdag och jag langtar tills fredag da jag far traffa min vardfamilj!

Nu far ni ursakta att alla bokstaver inte finns med.

Jag ar har!! Fick en lyckokansla i magen nar jag landade och visste att jag var i USA. Det var jobbigt att saga hej da till sin familj men det kanns sa otroligt bra att vara har. Flygresan gick bra men den var lang. Men jag hade tur, for jag kunde valja att titta pa romantiska komedier :)

Fast redan idag har jag fatt  "ett bakslag". Tankte hela dagen pa att jag snart skulle fa traffa Martina och jag langtade.
Hon skulle komma senare an jag, det visste jag. Men pa middagen far vi plostligt reda pa att vi inte ar pa den riktiga au pairskolan, bara det kandes valdigt surt. Men sen visar det sig att Martina befinner sig pa den andra. Jag visste inte vad jag skulle gora. Kan inte na henne pa nogat satt sa nu kanner jag mig valdigt utelamnad.
Ett sadant har inlagg ska man inte skriva for da oroar man de som laser. Men jag grat pa vagen hit och kande att jag ville skriva av mig. Hade val aldrig trott att det skulle bli sa har redan forsta dagen. Men jag far tanka att jag lar mig nagot av det har. Var ledsen nar jag gick in har, men sa sag jag alla fina inlagg som ni har skrivit till mig, och det kandes for stunden genast battre. Tack snalla ni :)

Kanns lite battre nu nar jag fatt skriva av mig. Men fortfarande surt att vi inte ar pa den riktiga au pairskolan, och Martina ar dar. Men jag ska klara detta ocksa. For ett ogonblick tankte jag hur jag skulle klara detta. Men det ska jag! Fick bara ett daligt slut pa den forsta dagen.

Nu ska jag sova. Har varit vaken i mer an ett dygn.

I´m so excited

Nu är det inte månader, veckor eller dagar kvar tills jag åker.
Nu är det bara timmar!
I natt klockan tre bär det av mot Arlanda och sen 07.50 lyfter planet som ska ta mig till New York. Det känns helt otroligt! Det ska bli så kul :D Jag ska verkligen njuta av min tid i USA och uppleva och se så mycket som möjligt. Det ska bli så underbart roligt!

Som jag sagt tidigare så har jag nog inte fattat det riktigt än. Jag har förstått att jag ska åka men inte att jag ska vara borta ett helt år. Ibland tycker jag det är konstigt att jag inte gråter mera eller så. Men då säger mamma " det är väl inte så konstigt. Det här är ju något du har drömt om så länge och verkligen sett fram emot. Så då är det ju inte så konstigt om du bara ser fram emot det och tycker det ska bli kul".
Och min mamma har så rätt. Det här är min dröm som imorgon går i uppfyllelse och det ska bli så kul. Klart att jag kommer ha hemlängtan osv, men just nu vill jag bara åka iväg. Det ska bli så spännande!

Pratade nyss med Martina och det kändes väldigt konstigt att säga: " Vi ses imorgon, i USA". Läskigt men sant :D

Nästa gång jag skriver är jag i USA!!

Detta inlägg vill jag tillägna Louise och Sarah.

Louise och Sarah är två svenska au pairer som bor i närheten av dit jag ska. Har haft kontakt med dem via mejlen och de verkar vara jättetrevliga. De har sagt att de ska ta med mig på saker när jag kommer vilket är jättekul!
Det är tack vare dem som det känns mindre läskigt att åka. Det är tack vare dem som jag knappt kan vänta på att få åka och få träffa dem. Det känns så tryggt och kul att veta att de finns där när man kommer, de vet att jag kommer och de "väntar" på mig.

Så jag vill bara säga tack! Det betyder så mycket att veta att ni finns där när jag kommer!

Nu är jag i full gång med packningen. Nästan nästan allt ligger faktiskt nerpackat i resväskor. Det känns som att jag har med mig alldeles för mycket saker samtidigt som det känns som att jag inte kan ta bort någonting. Stort problem! Någon som har samma problem?

Jag vill i alla fall vara klar med packningen snart så att jag kan njuta av de sista dagarna hemma, istället för att springa omkring och stresspacka.



Någon som kan säga ungefär vad som är "lagom" att ha med sig?

Nu är det bara en vecka kvar här hemma i Sverige. Om en vecka är jag på väg till New York. Nu är resfebern hög men som jag har sagt förut, jag har inte fattat det än.
Men jag har fått kontakt med många andra som ska åka från Arlanda samma tid så det känns skönt!

Igår träffade jag mina närmaste vänner. Vi åt fajitas och tittade på student och bulgarien bilder. Det var så mysigt och trevligt! Men samtidigt så sorgligt. Flera gånger under kvällen satt vi bara och tittade på varandra.
Ingen ville säga hej då när vi skulle gå så vi bestämde att vi skulle ses en timme på tisdag. Men Erika åker på tisdag så henne sa vi hej då till. Det var jobbigt och det blev en hel del tårar. De andra sa att de skulle träffas under året och då kändes det hur långt borta jag kommer att vara. De kan träffas under året men det är lite längre till mig... Det var jobbigt!

Samtidigt som det känns jobbigt att säga hej då till alla så känns det fortfarande jätteroligt att jag ska åka iväg. Jag (och mina vänner) kommer att få ett toppenår men en massa upplevelser och minnen. Tiden kommer att gå jättefort och sen ses vi igen! Och även om jag inte hade åkt iväg till USA som au pair hade jag ändå varit tvungen att säga hej då till mina vänner eftersom de ska åka iväg till olika ställen. Det känns väldigt skönt att ens vänner också åker iväg. Det hade varit ännu jobbigare om det bara var jag som skulle åka iväg och de andra skulle vara kvar hemma.

Igår fick jag en känsla av hur jobbig den sista veckan kommer att bli. Det är inte långt kvar nu, bara en vecka...




Jag förstår inte att det kommer att dröja 13 månader innan vi allihopa kommer att kunna ses igen.

Idag fick jag en glad överraskning med mejlen. En tjej som jag har kontakt med som är au pair dit jag ska hade planerat lite vad vi skulle göra söndagen den helgen när jag kommer. Men sen blev det inställt för att hon skulle åka iväg. Men idag fick jag mejl av henne och då sa hon att hon är hemma den söndagen så vi kan träffas.
Lyckan är total!

Ser verkligen fram emot allt, och snart är det här!

Om två veckor är jag på väg till USA och New York. Det känns helt otroligt!

Idag tog jag äntligen tag i packningen. Det blev lite mer kläder än vad jag hade tänkt mig, men jag ska försöka att skära ned, för jag kan tänka mig att jag vill shoppa när jag kommer fram :)
Annars har jag planerat lite för på fredag då jag ska ha en liten avskedsfest för mina vänner. Det ser jag fram emot. Fredagen är också min sista dag på jobbet....

Det enda jag har tagit mig tid till att göra är att köpa presenter till USA. Det är  så roligt, jag älskar att köpa presenter så det har jag ägnat mig åt. Fast det var inte den lättaste uppgiften men nu är alla presenter inköpta, och jag hoppas att de blir uppskattade :)




Så nu är det packningen som återstår, men idag är jag nöjd, för det känns i alla fall som att jag kom en bra bit på vägen. Alla kläder utom skor och jackor är framplockade, nu gäller det bara att rensa lite grann så att jag får plats med det i resväskorna... Inte den lättaste uppgiften men det ska gå!


14 dagar kvar, jag fattar det inte. Vart tar tiden vägen?

Igår kväll ringde jag till familjens förra au pair. Pratade med henne en gång innan jag valde familjen och så har vi haft mejlkontakt. Men igår pratade vi i telefonen med varandra. Det var trevligt! Fick lite tips och hon berättade lite mer om familjen och så.
Hon sa också att hon tycker det är skitjobbigt att tänka på att jag ska komma dit. Och jag förstår henne precis. Det är ju som att jag kommer och "tar" hennes barn. Jag förstår precis hur hon känner, det måste vara jättejobbigt.
Samtidigt så känner jag ungefär samma sak. Det känns  jobbigt att komma och "ta över" efter henne när jag vet att det har varit jättebra. Det känns jobbigt. Men det är viktigt att jag tänker att jag inte ska jämföra mig med den förra au pairen utan vara mig själv, den nya au pairen. Är jag mig själv ska det nog gå bra!
Var i alla fall väldigt trevligt att prata med henne.

Nu börjar jag bli stressad, det är ungefär bara två veckor kvar och nu börjar jag inse hur mycket jag har som jag måste fixa. Fast samtidigt har jag inte förstått att allt tar tid så jag skjuter fortfarande på det. Fast jag bestämde mig för att inte göra det...

En vecka kvar att jobba. Det är nära nu!

Gick in på min sida på cultural care idag för att se om det hade hänt något nytt. Och det hade det verkligen.
Jag har fått mina flygtider.
Den 25:e augusti lyfter jag från Arlanda klockan 07.50 och efter en mellanlanding i Tyskland och ca 11 timmar senare landar jag i New York, USA runt klockan tre deras tid. Den 29:e augusti bär det av till familjen, trodde jag skulle åka buss men jag ska få flyga igen! Trots den korta biten måste jag mellanlanda i Boston, men men det kan man väl orka med :P På kvällen kommer jag till värdfamiljen.
Nu känns det, på riktigt. Jag som tidigare har sagt att jag inte har någon speciell resfeber, kan säga att nu har jag verkligen fått resfeber.  Jag är så uppspelt och ser verkligen fram emot det. Nu är jag på väg!
Hittills har jag varit bra på att skjuta upp allt jag ska göra, men nu känner jag att det är nära, så imorgon blir det en fixa-allt dag :) Nu ska jag ta tag i allt!

I´m on my way!

Dagarna från i fredags till den här fredagen har gått jättefort, en hel vecka, och jag kan bara tänka mig hur fort de närmaste veckorna kommer att gå. Har inte börjat fatta det än, men samtidigt har jag fått en annan känsla i magen så snart förstår jag väl :)

Jag tänkte berätta lite om familjen och när jag valde och så.
Som sagt så är min värdmamma stay at home mom och jag ska ta hand om fyra barn tillsammans med henne. Många höjer på ögonbrynen när man säger att de har fyra barn och tänker "oj vilket arbete". Men sen när man säger att mamman ska vara hemma så höjer de ännu mer på ögonbrynen. Varför ska de då ha en au pair säger de eller tänker. Klart att tanken har slagit mig också. Men allt som är så bra med familjen väger över. Visst, fyra barn är mycket men tänk vad mycket mer av allt man får då ;)
Jag gick på magkänslan när jag valde familj och det kändes rätt. Jag kände att jag skulle ångra mig om jag tackade nej.

Det roliga är att när familjen dök upp på min sida så tänkte jag direkt ett nej. Mycket för att det var första familjen men också för att de hade fyra barn och att mamman var hemma. Det var inte så jag hade föreställt mig min "drömfamilj". Men en timme senare ringde dem och efter det samtalet hade jag helt ändrat mig. De var jättetrevliga och jag tänkte att dessa kanske kunde bli min nya drömfamilj. Efter att ha haft mera kontakt och pratat med deras nuvarande au pair så kände jag efter och tackade därefter ja. Och jag har inte ångrat mig!

Nu är det 24 dagar kvar och jag längtar efter att få träffa familjen. Det känns mycket bra!