Bloggen
En del av mig känner att det är dags att sluta nu, mitt liv som au pair är slut och då borde även min au pair blogg upphöra.
Under min tid som au pair hade jag mer människor som läste bloggen än jag kunnat tro när jag startade den. Jag älskade att skriva och dela med mig av mitt liv i USA.
Nu har det snart, i höst, gått ett år sen jag kom hem. Jag har fortfarande en trogen skara läsare som tittar in här varje dag. Men varje dag känns det som att jag sviker er. Jag uppdaterar inte så ofta som jag skulle vilja.
Jag har fortfarande en massa jag skulle vilja skriva om. Fler bilder att lägga upp, fler inlägg att skriva. Resguider till alla städer jag har besökt så ni kanske hittar en stad ni vill besöka. Tips på presenter från Sverige. Jag har också fler tips och idéer till er som är blivande au pairer eller funderar på att bli.
Jag älskar när ni som läser bloggen kommenterar eller ställer en fråga. Men vill ni läsa om saker som jag gjorde för ett år sedan?! Är det kul att jag lever i det "förflutna" och skriver om det?
Lite rörigt men hoppas ni kan förstå.
Det skulle vara jättejobbigt att sluta blogga, för jag älskar det och den här bloggen hade en stor del av mitt liv som au pair i USA. Och det är nog därför jag vill hålla liv i den, för då känns tiden som au pair närmre. Då känns au pair tiden fortfarande lite levande.
Jag velar fram och tillbaka. Vet inte vad jag ska göra.
Jag tror jag får sova på saken.
Tack till er alla som fortfarande kikar in på min blogg.
Hej då presenter till mig
Jag har ju tidigare skrivit om vad jag gav till min värdfamilj när jag åkte hem.
Även jag fick presenter av familjen. Jag fick kökshanddukar osv i blått, vitt och rött. Jag fick kort av barnen som de gjort själva. De hade ritat och 7 åringen hade kort och gott skrivit: " Bye Mathilda, I am sad". Den äldsta hade klistrat in bilder på oss och skrev bla: "You changed my life. You are all we ever wanted. Even better". Så himla fint! Hon skrev också: "You did a lot of things with us, most we liked". Haha, jag gillar att hon erkänner att de inte gillade allt vi gjorde. Jag fick även ett brev från min värdmamma och ett från min värdpappa. Hela kvällen var fruktansvärt jobbig och att läsa breven gick knappt den kvällen. Det är fortfarande svårt att läsa dem. Min värdmammas brev är bland de finaste breven jag någonsin fått. Hon skrev så många fina och kloka saker. Så fint, tårarna bara rann när jag läste det! Men jag blir också otroligt glad och tacksam när jag läser brevet, över allt jag har fått vara med om.
Sen hade jag sen tidigare ett pandora armband och nu fick jag fyra berlocker med en bokstav på. En bokstav för varje barn. En jättebra present och jag blev så glad!
Minnen på ett armband.
We love you with all our hearts, and you will be missed every day by each one of us. We will always be here for you and you will always have a home here with us.
I love you!
Thank you from the bottom of my heart!
You have a match!
Den 12:e maj 2008 fick jag ett mejl från Cultural Care där det stod:
"Dear Mathilda,
We are happy to let you know that a family in the USA is currently reviewing your application".
Herregud, det är hela 3 år sedan. Vilket äventyr det blev! Helt otroligt!
Älskade Starbucks
Kan ni gissa lyckan när de hade Starbucks i Paris. Flera besök blev det kan jag lova.
Varför kommer de inte till Sverige?? och då menar jag inte Arlanda...
Ps. Hemsidan med skvallertidningar var Pressbyråns hemsida. Pressbyrån har många utländska tidningar i affären men hittar man den inte går de att beställa.
Infomöte - Början på din stora resa
Jag gick på ett i mars innan jag skulle åka (för tre år sedan alltså, wow vad tiden går), men så var jag även med på ett infomöte nu i januari.
På infomötet får man en massa info som är bra att veta. Vilka krav som ställs, vad det kostar, massvis praktisk information. Sen berättar en fd au pair också om sitt år, vad det innebär att vara au pair, vad man gör när man jobbar, på sin fritid osv. Man får också tips och idéer från dem. När jag var på infomötet var jag alltså den fd au pairen som berättade om mina år och visade bilder.
På infomötet har man chans att ställa alla sina frågor och det är verkligen ett perfekt tillfälle att få svar på sina frågor.
Man blir också intervjuad (det hjälpte jag också till att göra på mötet). Man ställer frågor för att få en uppfattning om hur bra personen skulle passa som au pair, varför han/hon vill åka osv. De ställer olika frågor men några kan vara tex varför du vill åka, vad du har för intressen, vad du skulle göra med barnen på dagarna, hur du skulle dela med dig av din kultur, hur du skulle hantera hemlängtan osv.
Intervjun tar ca 10 min och en liten del av intervjun är på engelska för att se vilken nivå den blivande au pairen är på. Men inget att vara nervös för.
Efter att jag hade varit på mitt infomöte var jag ännu mer taggad för att åka!!!
Gossip girl
Blivande au pairer?
Just nu är det en sån här period då jag tror att det är många blivande au pairer som är igång med sin ansökan osv.
Jag tänkte skriva lite olika inlägg med tips och ideér osv.
Är det något speciellt ni vill veta eller som jag ska skriva om?? Tar tacksamt emot tips.
Hoppas ni har en trevlig helg!
South Carolina 2010: The Beach
Vacker soluppgång
South Carolina 2010: Easter
När alla barnen vaknat fick de leta efter sina korgar. Sedan åkte vi till en park och träffade påskharen och när vi kom tillbaka till huset hade vi vår egen easter egg hunt. Efter det målade vi egg och åt middag. Mycket trevlig påsk!
Mässa på stranden.
Till och med jag fick en present av påskharen.
En massa ägg!
Påskmiddagen bestod av bönor, sweet potatoes m.m.
Happy Easter!!!
South Carolina 2010: Slutet
Bron från ön till fastlandet!
Så bar det av hemåt igen. 14 timmar i bilen!
