Nu far ni ursakta att alla bokstaver inte finns med.

Jag ar har!! Fick en lyckokansla i magen nar jag landade och visste att jag var i USA. Det var jobbigt att saga hej da till sin familj men det kanns sa otroligt bra att vara har. Flygresan gick bra men den var lang. Men jag hade tur, for jag kunde valja att titta pa romantiska komedier :)

Fast redan idag har jag fatt  "ett bakslag". Tankte hela dagen pa att jag snart skulle fa traffa Martina och jag langtade.
Hon skulle komma senare an jag, det visste jag. Men pa middagen far vi plostligt reda pa att vi inte ar pa den riktiga au pairskolan, bara det kandes valdigt surt. Men sen visar det sig att Martina befinner sig pa den andra. Jag visste inte vad jag skulle gora. Kan inte na henne pa nogat satt sa nu kanner jag mig valdigt utelamnad.
Ett sadant har inlagg ska man inte skriva for da oroar man de som laser. Men jag grat pa vagen hit och kande att jag ville skriva av mig. Hade val aldrig trott att det skulle bli sa har redan forsta dagen. Men jag far tanka att jag lar mig nagot av det har. Var ledsen nar jag gick in har, men sa sag jag alla fina inlagg som ni har skrivit till mig, och det kandes for stunden genast battre. Tack snalla ni :)

Kanns lite battre nu nar jag fatt skriva av mig. Men fortfarande surt att vi inte ar pa den riktiga au pairskolan, och Martina ar dar. Men jag ska klara detta ocksa. For ett ogonblick tankte jag hur jag skulle klara detta. Men det ska jag! Fick bara ett daligt slut pa den forsta dagen.

Nu ska jag sova. Har varit vaken i mer an ett dygn.