Den 24 juli 2008 skrev jag det första inlägget här på bloggen. Då var jag nervös men så otroligt förväntansfull inför vad mitt år som au pair i USA skulle erbjuda. Jag hade drömt om det ända sedan jag var 12 år och nu skulle min dröm bli sann.

Den 25 augusti bar det av till andra sidan Atlanten. Det blev inte ett, utan två helt oförglömliga år. Ord kan inte beskriva dessa år. Jag fick uppleva hur mycket som helst, alltifrån att köra automatbil och göra barnens lunchlådor till att fira riktiga Amerikanska högtider som Halloween, Thanksgiving och 4th of July. Jag har sett en massa sport som bland annat basket i Madison Square Garden och se New York Yankees spela baseball. Jag reste och såg mycket av det som USA har att erbjuda. Har räknat ut att jag besökt 22 st av USAs delstater.
Jag skulle kunna hålla på och skriva i evigheter om alla underbara saker jag fick vara med om.

Jag fick också en helt underbar värdfamilj som jag nu räknar som min andra familj. Jag fick se mina fyra älskade barn växa upp och jag fick vara med när den minsta lärde sig gå och prata, när barnen hade sin första skoldag, när de tappade sin första tand och när de lärde sig cykla utan stödhjul. Underbara minnen! Jag har jättebra kontakt med dem fortfarande och har varit och hälsat på tre gånger sedan jag åkte hem. Att komma tillbaka till USA känns nu som att komma hem. Nästa steg blir att få dem att komma till Sverige. Vore så kul att få visa upp mitt hemland för dem. Jag fick inte bara en extra familj utan även en extra släkt som jag fortfarande har en fin kontakt med.
Under mina två år fick jag även vänner för livet från världens alla hörn. Har varit och besökt några i både Australien och Thailand.
Mina två år som Au Pair är oförglömliga.

Idag den 26 augusti, nästan exakt fyra år efter att jag begav mig över atlanten mot mitt stora äventyr, skriver jag mitt sista inlägg här på bloggen. Jag har dragit ut på det men jag finner inte tiden att sitta ner och skriva. Imorgon flyttar jag iväg för att börja plugga på universitet och då börjar ett nytt spännande kapitel i mitt liv.

Att säga hej då till bloggen gör ont. Den var en stor del under min tid som au pair. Och jag vill tacka alla er som har följt mig här via bloggen. Utan er hade det inte varit roligt att blogga. Jag älskade att blogga och det är så roligt att bläddra tillbaka och läsa. Ett riktigt härligt minne!
En del vänner som jag fortfarande har kontakt med mötte jag här via bloggen.
Bloggen var en stor del av mitt au pair liv och jag vill från hjärtat säga TACK till er mina kära bloggläsare. Tack för att ni varit så trogna och följt mig.

Jag kommer inte ta bort bloggen då jag själv älskar att bläddra tillbaka och läsa om allt. Men jag hoppas också att folk fortfarande kommer hamna här och finna den hjälpsam för er som är blivande au pairer. Jag hoppas att den fortfarande kan vara en inspiration till er.

Hamnar ni här för att ni funderar på att åka som au pair har jag ett tips till er:
Ta chansen att åka! Det är en fantastisk upplevelse!
Jag skulle inte vara den jag är idag utan mina au pair år. Man lär sig mer om sig själv, att stå på egna ben, ta ansvar, vara självständig och man får mer självförtroende.
Jag är så otroligt tacksam över mina år som au pair. Att åka som au pair är det bästa jag har gjort!
Nu blickar jag framåt mot nya utmaningar. Men minnena och min värdfamilj kommer jag alltid att bära med mig.

Tack igen kära bloggläsare! Ni är bäst, utan er ingen blogg. Lycka till med allt. Kanske ses vi och hörs en annan gång!

Som sagt, jag hoppas ni fortfarande kommer att finna min blogg som en inspiration och hjälp. Har ni frågor som min blogg inte kan ge svar på tveka inte att höra av er till mig.
Då jag förmodligen inte kommer att kika in här regelbundet så ger jag er min mejladress: [email protected]

Många kramar
Mathilda

Då är jag hemma på svensk mark igen. Jag har haft två helt underbara månader i Australien och Thailand. Jag har sett fantastiska ställen, träffat underbara människor och haft sol och varmt väder i stort sett hela tiden. Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte.
Jag fick ju också träffa tre gamla au pair vänner. En vän visade mig hennes hem och liv i Australien, en annan vän I Australien bjöd mig till hennes bröllop som var ett helt fantastiskt och romantiskt bröllop på stranden. Min tredje vän, från Thailand, visade mig verkligen det icke turistiga Thailand.
Jag är så tacksam för allt jag fick uppleva!!!

Så nu är jag hemma och har energi för att fortsätta med bloggen. Ska svara på era frågor och allt också!

Jul i USA 2008!

Såklart var ett besök till NYC självklart.





Kom dit vid tio och då gick jag förbi Times Square. Måste alltid göra det. Det stod några och spelade musik där och den första låten jag hör är "Empire state of mind". Känslan som jag fick då var helt obeskrivlig!


















Gick sen och hade lunch i Bryan Park med min syssling Julia. Efter det letade jag reda på Gossip girl inspelningen. Tyvärr hade de precis spelat in utomhusscenerna och gått in. Så himla typiskt! Men jag hängde där i ett par timmar och sen skulle de ha lunchpaus. Såg Dan och Serena åka iväg i en bil och såg sen Blaire när hon hoppade in i en bil. Coolt, värt all väntan!
Lägger inte upp några bilder på vart de spelade in så jag inte ger några spoilers.










Men jag ville se mer av NYC så jag lämnade och begav mig ner till Ground Zero. Ville se minnesplatsen. Man behövde ha biljett för att komma in. De var dock gratis men man fick till en speciell tid. Klockan var fyra och jag fick till klockan sju. Åkte upp till Times Square igen och åt en snabb middag. Sen gick jag in i några affärer och shoppade innan det var dags att åka ner igen.





















Efter säkerhetskontroller kom man in. Jag har svårt att sätta ord på hur det var. Det var maffigt, speciellt och sorgligt. Det var mörkt nu vilket gjorde allt lite mer speciellt. Brandmän och militärer stod och hade någon slags minnestund. Det är svårt att förstå att folk är här för att hedra någon de kände. Det är ingen turistattraktion där folk som jag bara går in för att ta bilder. Någon går där för att hedra sin pappa, sin son, sin man. Att se människor göra det var speciellt.



















Efter det åkte jag ut till Brooklyn och gick så att jag kunde se Brooklyn Bridge och NYC upplyst. Mäktigt och så snyggt!
Sen fick jag skynda mig för att inte missa tåget, det var nära men jag hann.







Satte mig på tåget med trötta fötter efter en helt underbar dag. Bara en sån dag som man kan ha i just den staden, New York City.