Jag ska vara ärlig. Det har inte varit lätt på sistone. Många blandade känslor. De flesta jobbiga. Jag har gråtit mycket och mått dåligt. Tänkt, funderat och pratat. Velat få den jobbiga känslan i magen att försvinna. 
Igår blev detta ett avslutat kapitel. Nu vet jag hur det är, hur det ligger till. Och jag vet också att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Jag själv är min största fiende.

Att inte ha haft några nära vänner här borta på ett tag har tagit på krafterna och på energin. Man behöver komma bort från familjen för att få ny energi.
Det är också svårt och jobbigt att inse att jag har en familj härborta men på ett sätt ändå inte. Det är en jobbig känsla.

Men som sagt. Idag är en ny dag, en ny start. Nu kör vi igen!