Nu har jag precis gjort mina värdföräldrar väldigt glada genom att ge dem en massa svenskt godis. Själv sitter jag med enbart några swedish fish kvar. Och när de är uppätna, tro det eller ej, så har jag godisstopp fram tills att jag åker hem i december. För er som känner mig kommer det säkert som en chock eftersom jag är en stor godisgris. Min värdpappa sa: "Mathilda, det är långt till december". Dock blev han mycket glad över det svenska godiset.

Jag säger inte att det kommer att vara lätt. Jag ska flyga nu i helgen och varje söndag i november ska jag åka buss/tåg i fyra timmar. Då kan det vara lockande med godis. Jag har bestämt mig för att jag kanske kanske får köpa godis när jag åker på en utflykt i oktober men annars ska jag försöka att stå emot så gott jag kan.

Heja på mig! Jag är envis och detta ska jag klara. När jag kommer hem till Sverige ska jag ha ett stort godissug och kunna äta med gott samvete.

Kommer jag att lyckas?? Only time will tell…