Idag blev det skype med värdfamiljen. Vi har varit väldigt duktiga på att skypa vilket är otroligt kul, bra och skönt! Så härligt att man kan se varandra när man pratar. Jag älskar att skypa med dem. Man ser barnens glädje vilket gör mig så glad!
Vad skulle jag göra utan skype?
Jobbigt är det såklart också, saknaden blir större. Jag kan se dem, prata med dem, men jag kan inte krama dem. Förutom det kan jag bara säga en sak om Skype, jag älskar det!



Såg att innan jag skrev inlägget "Att avsluta ett kapitel och börja ett nytt" så hade jag inte skrivit ett på tre veckor. Det är illa, så får det inte vara. Skärpning!
Tack för fina kommentarer till det inlägget förresten. Det värmer!